Kensington Garden

Inte visste jag att en oktoberdag kunde bjuda på sådant behagligt väder. Igår lyste solen från en klarblå himmel och om jag inte vetat bättre så skulle jag kunnat tagit det för en fin Septemberdag. Medan Sverige har börjat få sina frostnätter så ligger medeltemperaturen här på 16 grader, skulle jag gissa på.

   En söndag som den skulle inte gå förlorad, så jag tog på mig jeans, t-shirt och en cardigan och begav mig mot city. Steg av tunnelbanan vid Lancaster Gate och promenerade in i Kensington Garden. Parken var full av människor - turister, motionärer, barnfamiljer och hundrastare. Alla ihärdiga med att sluka de sista sköna dagarna innan kylan kommer svepandes in över landet.

Sakta strosade jag under trädens kronor. Jag hade ett litet mål; jag gick i riktning mot Albert Memorial. Det tog inte lika lång tid att krossa parken som jag hade trott, för snart tornades den enorma statyn upp bakom träden - solstrålarna fick förgyllningen att glittra.

Jag såg en ledig parkbänk och styrde mina steg ditåt. Minnen från min första vistelse i London kom till mig. Där stod en av borden där vi hade slagit oss ned och vilat ett slag. Ett leende spred sig över mina läppar. Jag kan inte fatta att jag är här!

Medan jag satt där, med utsikt över det enorma monumentet och Royal Albert Hall's runda form, kom en liten hund in i min vy. En sådan söt liten hund. Den följde matte så lydigt och när hon kastade iväg en gummiring så rusade den lilla vovven efter, hittade ringen men sedan började söka efter den. Det var länge sedan jag sett ett sådant gulligt beteende från en hund. När den hade "hittat" gummiringen så ruskade huden den och sedan sprang tillbaka till matte. Därefter började proceduren om. Jag satt och iakttog detta en bra stund och bara njöt av intrycken.

Reste på mig och gick ett varv runt statyn med min kamera och fota samma objekt som för sex och ett halvt år sedan. Därefter köpte jag lite glass i närmaste kiosk - en liten besvikelse, ingen direkt krämighet där inte men det gjorde inte så mycket. Tänk vad lite det krävs här i livet för att få en att känna sig lycklig.

Begav mig sakteligen tillbaka mot andra sidan av parken och tunnelbanestationen. Jag betraktade de människor jag passerade, observerade sättet de socialiserade med varandra och kunde inte hjälpa att tjuvlyssna en aning. Jag gillar att studera människor, inte lika intresserad av att umgås med dem.

Måste säga att jag hade en riktigt bra dag. Blev en aning trött efter men ett lätt pris att betala.

(För mer bilder, klicka på "Bilder"i menyraden)