Min London-lista!

Anledningen varför jag är så himla dålig på att uppdatera här är för att jag inte gör så mycket under dagarna. Inte än så länge i alla fall. Håller på att skriva mig en lång lista på allt jag vill se i London och så här ser den ut än så länge:

Museum

·        Churchill War Rooms

·        National Gallery

·        History Museum

·        Science Museum

·        British Museum

·        Madame Tussaud

Landsmärken

·        Big Ben

·        Westminister Abbey

·        London Eye

·        Tower of London

·        London Bridge

Parker

·        St. James Park

·        Hyde Park

·        Kensington Garden

Områden

·        SoHo

·        Covent Garden

Britterna och dess ickeexisterande isolering

Vem missade att lära britterna det där med isolering? Klimatet är inte så mycket annorlunda här jämfört med Skandinavien, men vi kan minsann göra energisnåla byggnader. Jag kan med viss mån acceptera att de äldre byggnaderna inte är något vidare bra isolerade, för våra tidigare byggnader har också vissa fel. Men de nya byggnaderna här är också dåligt isolerade. Låter jag upprörd?! Ja, det kanske jag är en aning också. Jag kan ju påstå att jag kommer uppleva en kall vinter, och det mestadels inomhus. Mitt sovrumsfönster är englasfönster och kallraset som kommer därifrån är något som jag aldrig tidigare upplevt, i alla fall när det blåser. När det blåser ute så blåser det nästan rakt igenom detta Viktorianska huset anno 1900.

Jag fick bege mig till Westfield, som har över 100 butiker under samma tak, för ett par veckor sedan för att införskaffa pyjamas. Jag behöver pyjamas för att klara av att hålla mig varm(!), och då menar jag långärmat. Dessutom så har Clare köpt mig en elektrisk filt. Vad är det kanske du undrar. Jag kan tala om att du placerar den i sängen, under lakanet, och innan du går till sängs så slår du på den för att sedan återvända till en väl uppvärmd bädd. Låter mysigt kanske, och ja det är väldigt mysigt, men det är ganska ledsamt att de behövs. Clare ska även kolla på en huvudgavel åt sängen då huvudändan står mot ytterväggen, men det längre fram när det börjar bli ännu kallare.

Så alltså! Jag lägger mig i en färdiguppvärmd säng på kvällen med, än så länge, min långärmade tröja på och om jag har tur fryser jag inte allt för mycket under nattens gång. Detta gör att jag uppskattar Sverige och dess byggnader med bra isolering. Tänk på vad bra du har det. 

En liten uppdatering

Den senaste veckan har varit lite sisådär, inget som förhoppningsvis påverkar mig allt för mycket. Det gäller föräldrarna - inte den bästa stämningen mellan dem just nu, dock är det inget som Finley ännu vet om. Jag vet inte om det är så att de kommer flytta isär eller vad som kommer ske, jag tar en dag och en sak i taget.

Annars så mår jag bra, och har kommit någorlunda in i vardagsrutinerna. Har inte tagit mig in till city ännu men det tänkte jag ändra på; får passa på när det fortfarande är lite värme i luften och inte regnar.

Glöm inte att ta en titt på "Bilder", där jag försöker lägga upp en bild om dagen.

Mitt arbetsschema

Måndag

Går upp strax innan klockan 7 och väcker Finley. Ser till att hans uniform ser okej ut och att han får frukost i magen innan skolan. Ut genom dörren innan kl.8 för att promenera de 20-25 minuterna till skolan. Eller tja, jag promenerar och Finley tar antingen sin lilla "scooter" eller cykeln. Skolan börjar kl.8.30.

Sedan promenerar jag tillbaka hem där jag ser till att hans säng är bäddad och att pyjamasen ligger på rätt ställe. Därefter tar jag och plockar ur och i diskmaskinen.

Efter det har jag ledig tid, vilket jag hittills har spenderat att sitta framför datorn eller tittat på teven.

Kl.15.30 måste jag vara vid skolan och hämta upp Finley så jag beger mig härifrån strax innan kl.15 med mellanmål nerpackat i väskan åt honom.

Väl hemma igen så börjar vi med läxan, följt av hans dagliga läsning. Clare, hans mamma har då med stor sannolikhet kommit hem igen och jag är klar för dagen.

Tisdag

Ledig på morgonen då Clare inte börjar jobba förrän vid kl.13, så jag får göra vad bäst jag vill bara jag ser till att komma iväg så att jag hämtar upp Finley när han slutar.

Gör läxan, han byter om och därefter är det middag. Sedan, beroende på väder, så tar jag med honom till parken som ligger mittemot huset. När Matt, hans pappa, kommer hem mellan kl.18-19 så tar han över och jag är återigen ledig.

Onsdag

Clare jobbar inte onsdagar så jag är ledig.

Torsdag

Ser ut som måndagarna

Fredag

Ser ut som tisdagarna

Lördag och Söndag

Ledig! Båda föräldrarna jobbar inte helger.

(Vissa ändringar finns det ju till detta då det finns kvällar båda föräldrarna jobbar sent så har jag Finley såpass att jag nattar honom. Och sedan om det är så att de ska iväg på kalas eller något liknande på helgen så sitter jag barnvakt. När han har lov från skolan så har jag ju honom "fulla" dagar.)

Då var jag i London då!

I söndagskväll fick jag en kraftig ångestattack, inom loppet av fem minuter hade jag nått toppen. Vandrade runt i köket, fram och tillbaka i hopp om att det jobbiga skulle försvinna. Sa till mamma; jag vill inte, jag vill inte. Men det är någonting större än rädslan, någonting jag vill göra. Nästan rentav ett måste för mig. Så efter två dygn och efter ett antal ångestdämpande mediciner så var jag framme i London. Även fast det enbart är fyra dagar sedan så känns det som om det snarare är två veckor sedan. Inte för att det har hänt så enormt mycket, det kan jag inte påstå men det är någonting som får detta att kännas en aning naturligt. De senaste två nätterna har jag kommit till ro på utan ångestdämpande, vilket jag finner relativt sensationellt på tanke på situationen.

Jag kan nämna att jag kommit till helt rätt familj, de är enormt lättsamma, trevliga och omtänksamma. Under alla de månaderna jag spenderade med att försöka hitta en familj i London (vilket jag kan nämna inte är det lättaste då det är eftertraktat) och i stort sett enbart få avslag på avslag förberedde nog bara mig på det här. Att sedan få kontakt med en familj där jag får en bra känsla tidigt och att de sedan tillfrågar just mig. Jag kunde haft det så mycket värre kan jag lova.

   Pojken på sju år, som jag passar, är familjens enda barn och han verkar verkligen tycka om mig. Han är extremt gosig av sig och delar ut spontana kramar, kan dock bli en aning klängig. Men detta är nytt för honom med, och spännande gissar jag. Häromkvällen när jag läste godnattsaga för honom fick jag kramar, små kindpussar och ett "I love you". Tja, bra start eller vad säger du?!

Är en aning nervös att jag ska glömma saker och ting nu inom de kommande veckorna innan jag fått in rutin på allt, men herregud(!) det skulle väl inte vara så konstigt, så länge jag försöker så ska det nog gå bra.

Jag vet att du som läser min blogg är nyfiken på allt jag kommer uppleva medan jag är här och att följa min utveckling. Jag kan meddela att jag är exakt lika nyfiken, om inte ens ännu mer intresserad, av hur det kommer gå för mig under de kommande månaderna här i Europas metropol, London.