I
söndagskväll fick jag en kraftig ångestattack, inom loppet av fem minuter hade
jag nått toppen. Vandrade runt i köket, fram och tillbaka i hopp om att det
jobbiga skulle försvinna. Sa till mamma; jag vill inte, jag vill inte. Men det
är någonting större än rädslan, någonting jag vill göra. Nästan rentav ett
måste för mig. Så efter två dygn och efter ett antal ångestdämpande mediciner så
var jag framme i London. Även fast det enbart är fyra dagar sedan så känns det
som om det snarare är två veckor sedan. Inte för att det har hänt så enormt
mycket, det kan jag inte påstå men det är någonting som får detta att kännas en
aning naturligt. De senaste två nätterna har jag kommit till ro på utan
ångestdämpande, vilket jag finner relativt sensationellt på tanke på
situationen.
Jag kan
nämna att jag kommit till helt rätt familj, de är enormt lättsamma, trevliga
och omtänksamma. Under alla de månaderna jag spenderade med att försöka hitta
en familj i London (vilket jag kan nämna inte är det lättaste då det är
eftertraktat) och i stort sett enbart få avslag på avslag förberedde nog bara
mig på det här. Att sedan få kontakt med en familj där jag får en bra känsla
tidigt och att de sedan tillfrågar just mig. Jag kunde haft det så mycket värre
kan jag lova.
Pojken på sju år, som jag passar, är
familjens enda barn och han verkar verkligen tycka om mig. Han är extremt gosig
av sig och delar ut spontana kramar, kan dock bli en aning klängig. Men detta
är nytt för honom med, och spännande gissar jag. Häromkvällen när jag läste
godnattsaga för honom fick jag kramar, små kindpussar och ett "I love
you". Tja, bra start eller vad säger du?!
Är en aning
nervös att jag ska glömma saker och ting nu inom de kommande veckorna innan jag
fått in rutin på allt, men herregud(!) det skulle väl inte vara så konstigt, så
länge jag försöker så ska det nog gå bra.
Jag vet att
du som läser min blogg är nyfiken på allt jag kommer uppleva medan jag är här
och att följa min utveckling. Jag kan meddela att jag är exakt lika nyfiken, om
inte ens ännu mer intresserad, av hur det kommer gå för mig under de kommande
månaderna här i Europas metropol, London.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar